Ubåtsklubbarna i Sverige består av fyra kamratföreningar och Föreningen Ubåtsvapnet.
Fokus är ubåtslivet förr, nu och i framtiden!

isa 2020

Nedräkningen har börjat och planering samt organiseringen är i full gång till nästa års kongress i Karlskrona..

LÄNK

Sånghäfte

ulven 75 år

Nyheter och reportage från Försvarsmakten

  • Northern Coasts trimmade finsk-svenska samarbetet

    20 september 2019 14:18
    Northern Coasts, sensommarens stora marinövning i Östersjön, har just avslutats. De deltagande fartygen är tillbaka på sina baser. Personalen får efter, i vissa fall, tre veckors bortovaro äntligen lite tid att koppla av med sina nära och kära. För första gången ledde en svensk-finsk stab en multinationell stridsgrupp.Sedan flera år har den tyskledda övningen Northern Coasts använts för att förbättra vår gemensamma marina förmåga. Det är en bra övning för såväl svenska som finska marinen då den fokuserar på övningar i kust- och skärgårdsmiljön, vilket är vårt naturliga operationsområde. Värdskapet växlar mellan östersjöländerna, 2018 var det Finland som stod värd för övningen och i år har den arrangerats av Tyskland. Övningarna inleds alltid med ett samträningsskede under vilket både staber och fartyg trimmas samman för att därefter övergå till en händelsestyrd fas.
    1
    Stort-finsk-svenskt avtryck
    SFNTG, Swedish-Finnish Naval Task Group är den del av det finsk-svenska marina samarbetet som genomförs mellan den finska Kustflottan och de svenska sjöstridsflottiljerna. Det marina samarbetet är förmodligen det som kommit längst inom alla försvarsgrenar. Den svensk-finska stridsgruppen leddes av kommendör Per Edling, till vardags chef för Tredje sjöstridsflottiljen.
    – I min styrka ingick 14 fartyg från 6 olika länder, nämligen Litauen, Nederländerna, Polen, Tyskland samt Finland och Sverige. Finland deltog med minfartygen Uusimaa och Hämeenmaa samt stödfartyget Halli. Sveriges bidrag var korvetten HMS Visby, minröjningsfartyget HMS Vinga samt stöd- och ledningsfartygen HMS Trossö och HMS Carlskrona.  Min finsk-svenska sjöstyrkeledning grupperades ombord på HMS Carlskrona. Övriga finska och svenska övningsdeltagare var fördelade på de två andra stridsgrupperna.
    Skarpa inslag för minröjningsfartygen
    Minröjningsfartygen tillbringade första övningsveckan till sjöss i området utanför Århus i en kombinerad uppbyggnadsfas och minröjningsinsats. I området finns ett stort antal brittiska flygfällda minor från andra världskriget ännu kvar och under veckan lokaliserades tre stycken varav två röjdes. Dessa två låg i nära anslutningen till farleden in mot Århus containerhamn. Den tredje var i så pass dåligt skick att den inte bedömdes nödvändig att röjas. Övningens andra del, den taktiska fasen, genomfördes i farvattnen kring Bornholm. Tyvärr begränsades verksamheten av hårda vindar och grov sjö och stor del av tiden tillbingades i mer skyddade vatten öster om Bornholm. På det hela taget var det trots vädret en lyckad och utvecklande övning.
    Bra betyg för årets övning
    – Jag bedömer att det finsk-svenska marina samarbetet väl bestod den utmaning som Northern Coasts 2019 innebar ledningsmässigt. Det ska bli spännande att se vilket som blir det nästa steget i vår bilaterala utveckling, avslutar Per Edling.…

Skipper

  • Gästinlägg: Verkligheten är skäl nog för återinförande av hjälpfartyg

    9 juli 2019 23:07 – Unknown


    Fartyg ur 047-serien
    Foto: KustbevakningenTillräcklig militär närvaro i ett marint operationsområde kan uppnås på fler sätt än vad dagens marina förband är organiserade och bemannade för. Eftersom det inte är särskilt troligt att Marinen i närtid kan förväntas växa i fråga om antalet mer flexibla kvalificerade enheter återstår att göra mer av de resurser som finns. Ett återinförande av hjälpvedettbåtar och hjälpminfartyg vore steg i rätt riktning. En komplettering med särskilda hjälpfartyg för lämnade av underhåll även till andra marina förband, i form av hjälpträngfartyg, skulle ge ännu fler fördelar.I den nya verklighet där ett utdraget konfliktsscenario inte framstår som en allt för osannolik framtid ställs delvis andra krav på både uthållig och bred närvaro i våra stora skärgårdar och intilliggande kustnära områden. Dagens marina förband har av rent numerära skäl svårt att räcka till. Samtidigt finns både personal och fartyg som skulle kunna göra skillnad, särskilt i förhållande till de sannolikt begränsade insatser som skulle krävas för att göra hjälpfartygsförband tillgängliga.Uppgifter för hjälpfartygsförbanden skulle kunna vara övervakning av bas- och skärgårdsområden, viss havsövervakning, upprätthållande av punkter/områden för lämnande av underhåll, utläggning av skärgårds- och kustförsvarsmineringar samt minlotsning. Ett upplägg skulle kunna vara organiserande av 4–6 divisioner med vardera lika många hjälpvedettbåtar och 2 hjälpträngfartyg samt 3 divisioner med vardera 2–3 mindre hjälpminfartyg. Hjälpfartygsförbanden bör vara knutna till på förhand bestämda och begränsade skärgårdsområden, för att på det sättet maximera fördelarna med lokalkännedom, geografisk täckning och samtidigt förenkla samverkan med såväl Hemvärnet som Sjöstridsflottiljerna. Rekrytering/placering av personal och planering för uttagning av fartyg bör ske utifrån samma närhetsprincip. Viss utbildning bör kunna ske i samverkan med Sjövärnskåren. I likhet med tidigare hjälpfartygsförband bör det räcka med ett minimum av utbildningsplattformar för den fredstida utbildningen. En modell kan vara att hyra in exempelvis ett par av de hjälpvedettbåtar som planeras för uttagning under någon månad per år och rotera dem mellan hjälpvedettbåtsdivisionerna. Enkelhet bör eftersträvas i alla frågor som angår hjälpfartygsförbanden, så även beträffande dess fartygsbestånd och för utrustningen av detta. När det gäller den rent militära utrustningen så bör det räcka med ett minimum i form av radio för tal och enkel krypterad datatrafik, någon/några företrädesvis tunga kulsprutor, sjukvårdsutrustning och minräls för vissa av fartygen. Kraven på fartygen bör i övrigt innebära att hjälpvedettbåtarna prestandamässigt bör motsvara eller utgöras av fartyg i KBV 301-serien, eller som minst stridsbåt 90. Hjälpträngfartygen bör prestandamässigt motsvara eller utgöras av fartyg i KBV 047-serien. De mindre hjälpminfartygen bör avslutningsvis utgöras av vägfärjor med lastförmåga om minst 200 ton. För huvuddelen av befattningarna i hjälpfartygsförbanden bör utbildningsbehovet knappast vara större än att det kan lösas under någon eller några veckor per år. En ryggrad för bemanningen finns redan här och nu bland de drygt 700 reservofficerare (RO) i Marinen som ännu saknar krigsplacering. På detta sätt skulle Marinen fånga det engagemang som är en självklarhet också i reservofficerskåren och samtidigt säkerställa operativ effekt av resurser som faktiskt redan finns. Ett återinförande av hjälpfartyg skulle också sända en tydlig strategisk signal om att vårt sjöterritorium ska försvaras med alla tillgängliga medel. Johan Barrefelt
    RO/kommendörkapten
    Fartyg ur 301-serien
    Foto: Kustbevakningen