Ubåtsklubbarna i Sverige består av fyra kamratföreningar och Föreningen Ubåtsvapnet.
Fokus är ubåtslivet förr, nu och i framtiden!

isa 2020

Nedräkningen har börjat och planering samt organiseringen är i full gång till nästa års kongress i Karlskrona..
En hemsida byggs nu upp och kommer presenteras så småningom.

Sånghäfte

ulven 75 år

Nyheter och reportage från Försvarsmakten

  • Reservofficer - ett naturligt sätt att bidra

    16 augusti 2019 16:46
    Att utveckla platser och städers attraktionskraft, säljare eller att utveckla Sveriges beredskap - det är den civila vardagen för några av de 16 kadetter på den Anpassade reservofficersutbildningen (AROU) som idag utnämndes till specialistofficerare i reserven vid en högtidlig examensceremoni på Militärhögskolan Halmstad (MHS H). Gemensamt för alla är att man också vill bidra till Försvarsmaktens tillväxt och utveckling. –Sverige har fattat beslut om att återuppbygga totalförsvaret och då krävs det att alla drar sitt strå till stacken, konstaterar Per Larsson, som har ett stort samhällsintresse och i sitt ”vanliga” jobb arbetar med utveckling av Sveriges krisberedskap och civila försvar på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
    De nya reservofficerarnas bidrag för att stärka Försvarsmaktens förmåga är mycket välkommet.
    – Ni som står här idag har visat att ni har det som krävs för att fatta de svåraste besluten och hantera de mest komplexa av uppgifter, nämligen väpnad strid för försvaret av Sverige, vår demokrati och alla som bor i vårt land, sammanfattar Fredrik Ståhlberg, ställföreträdande arméchef och dagens examensförrättare. Med den tillväxt som Försvarsmakten står inför är ert bidrag som reservofficerare direkt avgörande för att vi ska lyckas lösa våra uppgifter.
    Det är aldrig för sent att engagera sig
    Sedan värnplikten på Amfibieregementet, Amf 1, 2007-2008 har Försvarsmaktens dragningskraft aldrig släppt och efter sex års tidvis tjänstgöring som soldat är det ett naturligt steg att bli reservofficer på Livgardet.
    – Jag ser fram emot att ta ytterligare ett steg i min militära yrkesutveckling, berättar Per. Jag har verkligen uppskattat att få bredda min kunskap, inte minst genom att möta alla kurskamrater med skiftande bakgrund!
    Marcus Andersson, VD på ett konsultföretag inom ledarskap och marknadsföring, har känt Försvarsmaktens dragningskraft betydligt längre än så och känner sig tacksam för att Försvarsmakten vågar och vill satsa på någon vars senaste kontakt med Försvarsmakten var värnplikten för nästan 20 år sedan på det som idag är Ledningsregementet:
    – Det är faktiskt sant att det aldrig är för sent att engagera sig i Försvarsmakten. Jag vill bidra med min erfarenhet av både ledarskap och framförallt förändringsledning under Försvarsmaktens tillväxt. Försvarsmakten har en så viktig roll att försvara och skydda viktiga värden som frihet, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter.
    Alla för en – en för alla
    Det går inte att ta miste på att kamratskapen och upplevelsen att bidra till varandras utveckling under utbildningstiden är något av det mest attraktiva och värdefulla man tar med sig från den Anpassade reservofficersutbildningen (AROU).
    – Det är en stor förmån att få öva sina pedagogiska färdigheter och sitt ledarskap genom att utbilda de andra i kursen och få konstruktiv återkoppling av både lärare och kurskamrater, betonar Marcus Andersson. Det är faktiskt ganska sällan man får vara med om det ute i arbetslivet!
    Men det är faktiskt Emil Yliperttulas vardag när han inte tjänstgör på Norrbottens flygflottilj, F21. Han utbildar och coachar säljare på ett stort företag, men har också en gedigen bakgrund i Försvarsmakten, bland annat som instruktör i den militära grundutbildningen:
    – Det är min drivkraft att se andra människor utvecklas! För mig har den största behållningen varit att umgås med nya människor och reflektera över mig själv och min egen roll i gruppen. Det känns särskilt roligt att få kamraternas uppskattning för att jag delar med mig av min erfarenhet och kunskap och bidrar till deras utveckling.
    Det är många känslor i luften på examensdagen – glädje, stolthet, vemod och lite lättnad.
    – Jag är glad och stolt att ta examen som reservofficer, konstaterar Per Larsson. Det ska bli skönt att komma hem till ett ”normalt” liv igen, men jag kommer att sakna mina kurskamrater.…

Skipper

  • Gästinlägg: Verkligheten är skäl nog för återinförande av hjälpfartyg

    9 juli 2019 23:07 – Unknown


    Fartyg ur 047-serien
    Foto: KustbevakningenTillräcklig militär närvaro i ett marint operationsområde kan uppnås på fler sätt än vad dagens marina förband är organiserade och bemannade för. Eftersom det inte är särskilt troligt att Marinen i närtid kan förväntas växa i fråga om antalet mer flexibla kvalificerade enheter återstår att göra mer av de resurser som finns. Ett återinförande av hjälpvedettbåtar och hjälpminfartyg vore steg i rätt riktning. En komplettering med särskilda hjälpfartyg för lämnade av underhåll även till andra marina förband, i form av hjälpträngfartyg, skulle ge ännu fler fördelar.I den nya verklighet där ett utdraget konfliktsscenario inte framstår som en allt för osannolik framtid ställs delvis andra krav på både uthållig och bred närvaro i våra stora skärgårdar och intilliggande kustnära områden. Dagens marina förband har av rent numerära skäl svårt att räcka till. Samtidigt finns både personal och fartyg som skulle kunna göra skillnad, särskilt i förhållande till de sannolikt begränsade insatser som skulle krävas för att göra hjälpfartygsförband tillgängliga.Uppgifter för hjälpfartygsförbanden skulle kunna vara övervakning av bas- och skärgårdsområden, viss havsövervakning, upprätthållande av punkter/områden för lämnande av underhåll, utläggning av skärgårds- och kustförsvarsmineringar samt minlotsning. Ett upplägg skulle kunna vara organiserande av 4–6 divisioner med vardera lika många hjälpvedettbåtar och 2 hjälpträngfartyg samt 3 divisioner med vardera 2–3 mindre hjälpminfartyg. Hjälpfartygsförbanden bör vara knutna till på förhand bestämda och begränsade skärgårdsområden, för att på det sättet maximera fördelarna med lokalkännedom, geografisk täckning och samtidigt förenkla samverkan med såväl Hemvärnet som Sjöstridsflottiljerna. Rekrytering/placering av personal och planering för uttagning av fartyg bör ske utifrån samma närhetsprincip. Viss utbildning bör kunna ske i samverkan med Sjövärnskåren. I likhet med tidigare hjälpfartygsförband bör det räcka med ett minimum av utbildningsplattformar för den fredstida utbildningen. En modell kan vara att hyra in exempelvis ett par av de hjälpvedettbåtar som planeras för uttagning under någon månad per år och rotera dem mellan hjälpvedettbåtsdivisionerna. Enkelhet bör eftersträvas i alla frågor som angår hjälpfartygsförbanden, så även beträffande dess fartygsbestånd och för utrustningen av detta. När det gäller den rent militära utrustningen så bör det räcka med ett minimum i form av radio för tal och enkel krypterad datatrafik, någon/några företrädesvis tunga kulsprutor, sjukvårdsutrustning och minräls för vissa av fartygen. Kraven på fartygen bör i övrigt innebära att hjälpvedettbåtarna prestandamässigt bör motsvara eller utgöras av fartyg i KBV 301-serien, eller som minst stridsbåt 90. Hjälpträngfartygen bör prestandamässigt motsvara eller utgöras av fartyg i KBV 047-serien. De mindre hjälpminfartygen bör avslutningsvis utgöras av vägfärjor med lastförmåga om minst 200 ton. För huvuddelen av befattningarna i hjälpfartygsförbanden bör utbildningsbehovet knappast vara större än att det kan lösas under någon eller några veckor per år. En ryggrad för bemanningen finns redan här och nu bland de drygt 700 reservofficerare (RO) i Marinen som ännu saknar krigsplacering. På detta sätt skulle Marinen fånga det engagemang som är en självklarhet också i reservofficerskåren och samtidigt säkerställa operativ effekt av resurser som faktiskt redan finns. Ett återinförande av hjälpfartyg skulle också sända en tydlig strategisk signal om att vårt sjöterritorium ska försvaras med alla tillgängliga medel. Johan Barrefelt
    RO/kommendörkapten
    Fartyg ur 301-serien
    Foto: Kustbevakningen